åskådarkultur

Idag har jag haft sista riktiga dagen på jobbet. Imorgon ska jag bara in och rensa ut det sista, tömma pappersinsamlingen (efter ett års träget sparande) och ta bort namnskylten jämte dörren. Eftersom det är så få kvar på jobbet nu blev det ett ordentligt fredagsfika med en spännande ochj böljande diskussion om muffins, köksmaskiner, folkparkernas historia och politiska personkulturer idag och förr. inspirerande!

Ett tema som dök upp idag handlade om i vilken utsträckning vi idag befinner oss i en åskådarkultur, i händerna på allehanda experter som inte kan låta bli att tolka omvärlden för oss. Idag får vi exempelvis inte bara en direktsänd partiledardebatt i tv (ibland först i svt och sedan i tv4), vi får dessutom själva debatten kommenterad och analyserad. Finns det någon anledning att innehållet på detta sätt tuggas om för oss? Vårt eget deltagande, vår kritiska analys, är den på väg att försvinna? Eller ska vi tvärtom se det som att kraven på vårt kritiska sinne blir större - nu behöver vi ju inte bara tolka själva sakinnehållet, utan dessutom förhålla oss till de självutnämnda experternas utsagor och tolkningar av sakinnehållet?

Om att vara på väg

Den här bloggen startar jag idag den 19 juni, två dagar innan 26 årsdag och sommarsolstånd. I en alltmer uttömd lägenhet inväntar jag tålmodigt morgonen. Det finns något mäktigt i den här tiden på året. Ännu har vi inte nått klimax, dagarna blir fortfarande längre, och ledigheten är ännu inte förbrukad. Kort sagt - vi är ännu på väg. Livet blir aldrig bättre än i förväntningen.

Jag har hittat min Perssons pack-skiva igen. Därmed kan sommaren börja.