onsdag, augusti 29
blogg med syfte
nu har jag kommit på vad jag ska ha bloggen till. en del av det som farbröder sysselsätter sig med om dagarna är att glädja sin omgivning genom användandet av trevliga små ord. tyvärr är ju språket på väg i fördärvet, och de gamla hederliga uttrycken är på väg att glömmas bort. så får givetvis inte ske. därför ska jag använda en del av min blogg för att ge tips om farbroderliga ord, som kan användas för att imponera på sin omgivning, ge lyster åt sin talförmåga och helt enkelt framstå som lite mer farbroderlig.
onsdag, augusti 1
skolans uppgift
Som nästan utexaminerad gymnasielärare har jag givetvis både en och två gånger fått frågan om vad som är skolans eller utbildningens egentliga uppgift. Det är en fråga som ibland tycks ha lika många svar som besvarare. Flera av de lärare och lärarutbildare som jag diskuterat frågan med har också varit av olika åsikt. Rätt ofta bestäms synen av de ämnen man själv undervisar i. För historialärare kan det vara väsentligt att elever vet att Gustav Vasa dog 1560, för matematiklärare att eleverna kan lösa en ekvation och för svensklärare att eleverna blivit något bevandrade i något av Strindbergs alster. När jag själv en kort tid arbetade som matematiklärare insåg jag att frågan om skolans egentliga uppgift dels är den avgjort viktigaste skolfrågan, dels i princip aldrig diskuterades mellan lärarna. Jag tror att det idag alltför mycket saknas en central diskussion mellan lärare av olika slag (olika ämnen, stadier och erfarenheter) om skolans övergripande uppgifter. En alltför snuttifierad utbildning hjälper ingen.
Problemet är inte gammalt. I riksdagsdebatten på 1920-talet stod också frågan i fokus. Häromdagen hittade jag där en bra formulering av ledamoten i riksdagens andra kammare, herr Wikström: ”Det väsentligaste i folkskoleundervisningen är enligt min mening icke, att det skall bibringa detta så att säga konkreta kunskapsstoff, utan det viktigaste är, att barnen under dessa tider få förståndet uppövat, sin hjärna tränad och sitt intellekt slipat; de skola helt enkelt lära sig att, när de lämna skolan, kunna tänka själva”.
Problemet är inte gammalt. I riksdagsdebatten på 1920-talet stod också frågan i fokus. Häromdagen hittade jag där en bra formulering av ledamoten i riksdagens andra kammare, herr Wikström: ”Det väsentligaste i folkskoleundervisningen är enligt min mening icke, att det skall bibringa detta så att säga konkreta kunskapsstoff, utan det viktigaste är, att barnen under dessa tider få förståndet uppövat, sin hjärna tränad och sitt intellekt slipat; de skola helt enkelt lära sig att, när de lämna skolan, kunna tänka själva”.
torsdag, juli 12
internetabstinens
jag befinner mig på landet. och landet är inte bara översvämmningshotat, det är dessutom avskuret från omvärlden genom att såväl telefon som internet nu saknats i en dryg vecka. mina möjligheter att titta in här har med andra ord varit påtagligt begränsade.
jag har istället spenderat en del av min tid med att arbeta på första delen av mitt exjobb, vilket inneburit att jag läser riksdagsprotokoll från 1920-talet. det är faktiskt lite roligare än vad man skulle kunna tro. personangreppen var inte mindre på den tiden, och formuleringarna når ibland citathöjder. dagens citat hämtar jag därifrån, från Karl Johan Ekman i första kammaren:
”Den som inte ser upp med ögonen, får se upp med pungen.”
jag har istället spenderat en del av min tid med att arbeta på första delen av mitt exjobb, vilket inneburit att jag läser riksdagsprotokoll från 1920-talet. det är faktiskt lite roligare än vad man skulle kunna tro. personangreppen var inte mindre på den tiden, och formuleringarna når ibland citathöjder. dagens citat hämtar jag därifrån, från Karl Johan Ekman i första kammaren:
”Den som inte ser upp med ögonen, får se upp med pungen.”
tisdag, juli 3
Lycklig den som vet att han ingenting vet
De presenterade en ny filmkritiker på radion idag, och som en av kritikerns främsta meriter framhölls att han inte hade sett någon film av Ingemar Bergman. Nästa steg är antagligen att presentera en filmkritiker vars främst merit är att över huvud taget aldrig ha sett en film.
måndag, juli 2
Kreativitet i ett blekingskt landsbygdsperspektiv
Så var jag tillbaka i Blekinge, sommarparadiset. Det kan vara lätt att förledas att tro att Blekinge är en avkrok dit tåget knappt går. Men det är helt fel. Blekinge är mer kontinentalt än man kan tro. I morse hittades exempelvis en kamel (!) vid sidan om motorvägen borta vid Karlskrona.
Motorvägen är dock inte rätt sätt att upptäcka Blekinge, som i en gammal hembygdsskrift en gång fick epitetet ”landet bortom allfarsvägarna”. Du upptäcker inte Blekinge genom att färdas längst E22:an från Sölvesborgstrakten till Brömsebro, även om det kan ge dig en överblick. Det är först när du svänger av och ger dig ut på småvägarna, helt de som inte ens asfalterats än, som du börjar inse storheten i omgivningen.
På sätt och vis kan denna betraktelse ses som en parafras över begreppet kreativitet. För mig handlar kreativitet om en förmåga att se förbi de vanliga lösningarna eller tankesätten. Det handlar om att ta av från motorvägen, från mainstream, och våga ta sig ut i det okända skogslandskapet som inte nämns i gudieboken. Givetvis tar resan längre tid, men kreativitet kommer inte heller på beställning. TTT - tings take time. Kreativitet handlar om att våga kombinera företeelser och tankesätt som vid första anblick inte verkar ha en gemensam nämnare, men som i kombination kan verka gynnsamt i alla riktningar, så att resultatet blir att helheten blir mer än de ingående delarna. I den aspekten är jag starkt för tvärvetenskapliga samtal. Jag gillar samtal där deltagarna bidrar med olika synsätt och där synpunkterna berikar varandra. Dagens tips bir därför att surfa in på Sveriges radio, och lyssna på de olika svaren på "Ingemar Bergmans musikfråga", varifrån kommer musiken, som orsakade den största lyssnarresponsen i programmet "Sommar":s historia.
Motorvägen är dock inte rätt sätt att upptäcka Blekinge, som i en gammal hembygdsskrift en gång fick epitetet ”landet bortom allfarsvägarna”. Du upptäcker inte Blekinge genom att färdas längst E22:an från Sölvesborgstrakten till Brömsebro, även om det kan ge dig en överblick. Det är först när du svänger av och ger dig ut på småvägarna, helt de som inte ens asfalterats än, som du börjar inse storheten i omgivningen.
På sätt och vis kan denna betraktelse ses som en parafras över begreppet kreativitet. För mig handlar kreativitet om en förmåga att se förbi de vanliga lösningarna eller tankesätten. Det handlar om att ta av från motorvägen, från mainstream, och våga ta sig ut i det okända skogslandskapet som inte nämns i gudieboken. Givetvis tar resan längre tid, men kreativitet kommer inte heller på beställning. TTT - tings take time. Kreativitet handlar om att våga kombinera företeelser och tankesätt som vid första anblick inte verkar ha en gemensam nämnare, men som i kombination kan verka gynnsamt i alla riktningar, så att resultatet blir att helheten blir mer än de ingående delarna. I den aspekten är jag starkt för tvärvetenskapliga samtal. Jag gillar samtal där deltagarna bidrar med olika synsätt och där synpunkterna berikar varandra. Dagens tips bir därför att surfa in på Sveriges radio, och lyssna på de olika svaren på "Ingemar Bergmans musikfråga", varifrån kommer musiken, som orsakade den största lyssnarresponsen i programmet "Sommar":s historia.
söndag, juli 1
Semester och tomhet
Idag började min semester. Fram till i lördags har det på mitt visitkort stått "kårordförande", men natten till idag var det dags att träda tillbaka från den posten. Tyvärr går året inte riktigt att beskriva här. Att i ord formulera den glädje, den frustration, den inspirationskälla, den gemenskap, ja hela den tillvaro som det senaste året varit är inte möjligt. Mina fyra senaste företrädare har beskrivit sitt år som kårordförande som "ett helvete med guldkant". Det blev upp till mig att bryta den traditionen. Det låter som en efterhandskonstruktion, men ingen av alla de dagar jag har gett mig av in till jobbet har det funnits ett inre motstånd. Jag har helt enkelt haft oförskämt år, och av alla de år jag ägnat åt den utbildning som bedrivs vid Göteborgs universitet har detta året varit det mest givande för mig. Det överlägset mest givande. Det är med stor stolthet jag summerar året. Acti labores jucundi - utfört arbete är behagligt.
Såna här dagar är det dock inte resultat som räknas. Idag är jag inte längre den yttersta verksamhetsföreträdaren, och då är det inte heller resultaten som är det viktiga. Det här har varit ett år som har försatt mig i möten med de mest fantastiska människor. Min matbudget har tidvis slagit i taket då tumanhandluncherna räknat femtalet på veckan. Och när jag och kåren nu (delvis) går skilda vägar, tar organisationen med sig resultaten och jag tar med mig vännerna. Igår var det obevekligt den sista natten med gänget, och idag har tomheten hunnit ikapp mig där jag i en alltmer tom lägenhet långsamt packar väskan för att låta sommaren inta sin riktiga gestalt - i björkar, gröna ängar, öppna landskap, stillhet och högsommarkvällar. Från en tillvaro där man i hög grad inte behöver planera sina träffar för att umgås med vänner, eftersom mötena ändå blir nödvändiga för verksamheten, uppstår nu en situation där möten måste planeras och önskas. Det blir en omställning att jobba på.
Så till slut, givetvis, de stora semestermålen. Jag tänkte att jag skulle
- lära mig svarva
- köra motorcykel till öland
- åka och titta på alla Blekinges kyrkor
- lära mig spela munspel
- läsa ut årets sommardeckare - Fyren av PD James
- titta på minst två av Hällaryds IF:s hemmamatcher
- semestra i London
- börja cykla mer regelbundet
- skriva klart ex-jobbet
Såna här dagar är det dock inte resultat som räknas. Idag är jag inte längre den yttersta verksamhetsföreträdaren, och då är det inte heller resultaten som är det viktiga. Det här har varit ett år som har försatt mig i möten med de mest fantastiska människor. Min matbudget har tidvis slagit i taket då tumanhandluncherna räknat femtalet på veckan. Och när jag och kåren nu (delvis) går skilda vägar, tar organisationen med sig resultaten och jag tar med mig vännerna. Igår var det obevekligt den sista natten med gänget, och idag har tomheten hunnit ikapp mig där jag i en alltmer tom lägenhet långsamt packar väskan för att låta sommaren inta sin riktiga gestalt - i björkar, gröna ängar, öppna landskap, stillhet och högsommarkvällar. Från en tillvaro där man i hög grad inte behöver planera sina träffar för att umgås med vänner, eftersom mötena ändå blir nödvändiga för verksamheten, uppstår nu en situation där möten måste planeras och önskas. Det blir en omställning att jobba på.
Så till slut, givetvis, de stora semestermålen. Jag tänkte att jag skulle
- lära mig svarva
- köra motorcykel till öland
- åka och titta på alla Blekinges kyrkor
- lära mig spela munspel
- läsa ut årets sommardeckare - Fyren av PD James
- titta på minst två av Hällaryds IF:s hemmamatcher
- semestra i London
- börja cykla mer regelbundet
- skriva klart ex-jobbet
lördag, juni 30
åskådarkultur
Idag har jag haft sista riktiga dagen på jobbet. Imorgon ska jag bara in och rensa ut det sista, tömma pappersinsamlingen (efter ett års träget sparande) och ta bort namnskylten jämte dörren. Eftersom det är så få kvar på jobbet nu blev det ett ordentligt fredagsfika med en spännande ochj böljande diskussion om muffins, köksmaskiner, folkparkernas historia och politiska personkulturer idag och förr. inspirerande!
Ett tema som dök upp idag handlade om i vilken utsträckning vi idag befinner oss i en åskådarkultur, i händerna på allehanda experter som inte kan låta bli att tolka omvärlden för oss. Idag får vi exempelvis inte bara en direktsänd partiledardebatt i tv (ibland först i svt och sedan i tv4), vi får dessutom själva debatten kommenterad och analyserad. Finns det någon anledning att innehållet på detta sätt tuggas om för oss? Vårt eget deltagande, vår kritiska analys, är den på väg att försvinna? Eller ska vi tvärtom se det som att kraven på vårt kritiska sinne blir större - nu behöver vi ju inte bara tolka själva sakinnehållet, utan dessutom förhålla oss till de självutnämnda experternas utsagor och tolkningar av sakinnehållet?
Ett tema som dök upp idag handlade om i vilken utsträckning vi idag befinner oss i en åskådarkultur, i händerna på allehanda experter som inte kan låta bli att tolka omvärlden för oss. Idag får vi exempelvis inte bara en direktsänd partiledardebatt i tv (ibland först i svt och sedan i tv4), vi får dessutom själva debatten kommenterad och analyserad. Finns det någon anledning att innehållet på detta sätt tuggas om för oss? Vårt eget deltagande, vår kritiska analys, är den på väg att försvinna? Eller ska vi tvärtom se det som att kraven på vårt kritiska sinne blir större - nu behöver vi ju inte bara tolka själva sakinnehållet, utan dessutom förhålla oss till de självutnämnda experternas utsagor och tolkningar av sakinnehållet?
tisdag, juni 19
Om att vara på väg
Den här bloggen startar jag idag den 19 juni, två dagar innan 26 årsdag och sommarsolstånd. I en alltmer uttömd lägenhet inväntar jag tålmodigt morgonen. Det finns något mäktigt i den här tiden på året. Ännu har vi inte nått klimax, dagarna blir fortfarande längre, och ledigheten är ännu inte förbrukad. Kort sagt - vi är ännu på väg. Livet blir aldrig bättre än i förväntningen.
Jag har hittat min Perssons pack-skiva igen. Därmed kan sommaren börja.
Jag har hittat min Perssons pack-skiva igen. Därmed kan sommaren börja.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)